20 km. 

På morgonen tog jag direkt båten över Sitojaure och stannade bara tillfälligt i stugan för att fika Ballerina och kaffe. Stugan ligger vackert med sjön. Det är 5 km båtled över och kostnaden för skjuts är 200 kr. Denna sjö är inget man ror över. Det blåste rejält ute på vattnet. Ändå så säger båtföraren Lars Blind att de ofta måste rädda folk som över egen förmåga ror ut på sjön. Jag hann inte socialisera med stugvärden, utan jag gick på direkten. Solen sken men dyningar av stormen gårdagen hängde kvar och jag hade tuff motvind hela vägen mot Saltoluokta. Innan man kommer upp på kalfjället så kan man göra en avstickare mot Rinim som är ett litet sameviste som säljer fisk och bröd. Det är skyltat längs leden. Jag gick inte dit men önskar jag hade gjort, 3 km enkel sträcka dit...

Stigen är väldigt lättgången och platt med många fina vattendrag och möjliga tältplatser vid små sjöar. Jag tog några pauser i lä bakom stenar och i några sänkor som man passerar. Här är man uppe på det platta kalfjället med otroligt fina stora vyer. Det tar en bit att komma upp från Sitojaure men det är ingen brant stigning. Halvvägs så kommer man till en fräsch fin prisma stuga med vitmålade väggar inuti och en kamin och diverse utrustning och gästbok. Här stannade jag och lunchade med ett par som skulle söderut. Med 8 km kvar till Salto så kämpade jag på.

Frustationen är stor när jag kämpar på i stark motvind med 16 kg ryggsäck och möter några trail-löpare med en camelbak som bokstavligt talat flyger fram när de hejar och springer motsatt riktning. Nerstigningen mot Salto är magisk med utsikt in mot en vacker vik och genom en förtrollande björkskog. Vinden lättar och jag har väldigt höga förhoppningar om Saltoluokta men det visar sig att stugan inte helt uppfyllde dom. Tex hade de inte det där cafeet jag drömde om. Det fanns ett cafe dock om man tar sig till Pietsjaure som ligger inte så långt bort. Där finns stugor till uthyrning, båtskjuts till Sarek, butik. Den bedrivs i samers regi, de har även en hemsida. Jag gick inte heller dit men önskar att jag gjorde. Jag kände tidspress men kommer att inse att jag har redan snart gått in två dagar...

Jag tycker även att personalen på fjällstationerna ofta inte är lika personliga och trevliga som de stugvärdar i mindre stugor. Helt förståeligt men man kunde önska lite mer ändå. I alla fall att de kan terrängen runt om och hur leden ser ut. Stugvärdarna är äldre och mer erfarna och de som jobbar på stationerna är yngre, lite mer hippa och har mycket sämre bemötade. Det är vad jag har upplevt. 

 

Bild; ca 4 km från Sitojaure mot Saltoluokta.