Halvklart med medelhöga moln. Solen gassade när vi började vår topptur uppåt. Det tog 4,5 timmar upp och 3 timmar ner. Det var rätt stenigt men ändå inte så farligt för höjdkurvan var väldigt konstant, inga jättebranter. Det är otroligt hur omväxlande vädret är i fjällen. När det var vindstilla var det t-shirtväder och när vi kom upp på kammen så var det snö som blåste underfrån och så himla snålblåsigt! Plötsligt minusgrader i vinden. Vi var ett bra gäng som skulle upp och vi går om varandra hela tiden för att man tar pauser med jämna mellanrum. Vi träffade ett par trevliga svenskar på vägen. Otrolig utsikt när vi kommit upp på ca 2200 meter, man kände att luften var tunnare här. Sen kollade vi upp mot toppen och vilken otur! Toppen var inbäddad i ett molntäcke så vi fick inte klar sikt väl uppe! Jag tvekade lite inför att gå upp för att vi inte hade sett några komma tillbaka än. Men sen träffade vi ett par som gick tillbaka och de sa att toppen var 200 meter bort. Då fick jag mod igen och vi fortsatte. Sen förstod vi efteråt att anledningen till att ingen kommit tillbaka var att man kunde låna en stjärtlapp i stugan och ÅKA STJÄRTLAPP ner för Glitterbrean! Detta är en jättelång snöklädd nedförsbacke. Vilken miss! Istället fick vi gå långa vägen ner. Det skulle vart både kul och vi hade sparat mycket tid. Kunde ingen sagt nåt? Humöret var inte riktigt på topp när vi såg alla åka ner, det kändes som en ganska hopplös väg ner just då.

 

Det fanns vatten överallt i fjällen. Dock lite mindre uppför Glittertind. Fick spara lite på vattnet. Skönt att lämna stora ryggan i stugan och bara ha med dagspackning.