Jotunheimen: Memurubu - Gjendesheim via Besseggen.

 

Efter igår då Henrik fick ont i knät efter nedförsbacken from hell så undrade vi om vi skulle gå Besseggen idag. Men vi ångrade inte en sekund att vi gjorde det! Sträckan Memurubu till efter klättringen mot "himmelsporten" var den bästa på hela vandringen! Jag vet inte hur man ska förklara det bättre än himmelsporten, det var en uppförsbacke där ren klättring krävdes. Det såg ut att gå rakt uppåt i evighet till molnen. Om inte det har vart massa folk där redan så hade jag verkligen tvekat på att det var rätt väg att gå. Man måste uppleva det för att förstå.

 

Det var så lätt att gå idag, uppförsbacken från stugan tog bara en timme. Vi hade köpt en båtbiljett till våra ryggor och skickat de med båt till Gjendesheim så vi hade bara en dagspackning med oss.

Solen sken och Besseggen var något av en folkfest. Det gick snabbt och utsikten var magnifik. Gjende var turkost som medelhavet och vi kom snabbt fram till Bandet. Här låg Bessvatnet till vänster och stupet mot Gjende till höger (400m höjdskillnad mellan sjöarna). Bessvatnet var så vackert och stilla som i en dröm. Det var så stort att det knappt gick att ta in. Jag liknade Besseggen som en dinosaurie-rygg, visst ser det ut som det!? Klättringen var så kul och lätt med dagspackningen, jag klättrade om alla snabbt som attan. Det var så kul att jag tjoade till en gång, Henrik hann inte med för en gångs skull. Väl uppe så var den roliga delen av etappen över. Vi kom till den absoluta toppen på 1740 möh och nu väntade en 800 m nerstigning till Gjendesheim-stugan igen. Vi hade tur med vädret över Bandet, molnen rullade in när vi passerat toppen. Det var sol och regn vartannat och skaljackan åkte på och av. Snart såg vi Gjendesheim långt därnere och efter en halvbrant nedförsbacke var vi framme.

 

I Memurubu sa vi hejdå till ryggorna, deras första äventyr ensamma! Undrar hur det såg ut från båten sett, synd att vi inte kan dela upplevelser.