Detta var den jobbigaste sträckan. Främsta anledningen: Bron var borta.

 

Vi gick från Glitterheim över det steniga passet Vestre Hestlaegerhoe som var mycket lättare idag, solen sken och humöret var så på topp när vi passerat passet och var på väg nedför. Aldrig hade det känts så bra! Jag känner att benen blir starkare för varje dag och vi har inte ont någonstans. Men när vi ska över bron över Blåtjonnåe så möts vi av en bro där stegen var borta och linorna hängde i luften. Vi hade ingen info om att bron var borta. Jaha? Vi försöker vada över men kommer halvvägs innan det blir för strömt. Jag märker dock Henriks tendenser att ta lite dumdristiga risker. Han ville fortsätta vada när det var för strömt men jag sa absolut nej. 

Vi går tillbaka och klättrar upp igen och går längs Russvatnet över en annan bro längre ner och fortsätter genom knähög vide och jobbig vegetation. Vi var inte så glada för vi hade förlorat i allafall en timme och vi hade lång bit kvar. Till slut sammanstrålade vi med stigen igen! Vi gick en lång bit längs fina Russvatnet men nu började det bli molnigt. Vi träffade på ett svenskt par några gånger (som vi även senare skjutsade till Oslo) och de tog bilder på oss framför Gloptinden. Ett riktigt Toblerone-berg. Jag började känna mig riktigt trött när vi rundat berget och gick genom dalen Nedre Russglopet, då kändes det tungt. Dalen tog aldrig slut. Men tillsut började stigningen. Stigen var blockad av ett litet överhäng av snö så vi fick klättra runt om för att komma upp på toppen av passet. Det var lite halt men aldrig farligt. Nu väntade en lång och brant nedförsbacke. Det kändes så hopplöst när vi såg stugan ligga på samma höjd som sjön Gjende. Båda kämpade för att hålla humöret uppe när det började dugga. Det kändes att vi var ute på övertid. Vi kom ner till stugan ca 21. Det hade tagit 10 timmar idag.

 

Vilken fin sikt de som besteg Glittertind den här dagen måste ha fått!